Den rådande torkan här på bloggen har helt o hållet berott på glömska. I bland sker det saker här i livet som gör att man proriterar nöje framför nytta, en eftersträvan har väl alltid ändå vart att förena nytta med nöje?
Såg just att det var ett tag sedan jag uppdatera mig här, skäms o fy! Tanken bakom detta var ju faktiskt att kontinuerligt uppdatera den, svår förhållningsfråga när man ställs inför val av vad som är för personligt att publicera här samt vad som förgrenas ihop med studierna och därmed ska skrivas ner här? Jag tror att det är lätt att man hakar upp sig på det, tänker att nej det här hör inte hemma för kursens ändamål men vet ni vad - Skitsamma! Jag personligen gillar när folk i största allmänhet sätter en personlig prägel på sina bloggar, dock får det aldrig gå i överstyr, då tappar jag intresset. Det ska vara lagom intressant för mina ögon och berakta det de läser eller bilderna man ser.
Det har redan hunnit gå 1 vecka på nästa delmoment för kursen, och jag såg även på kursbloggen att man skulle göra en slags utvärdering. Så jag ska väl inte vara sämre än någon annan..
Här är mina tankar & funderingar om hur jag har upplevt de första 5 veckorna (som har gått fasligt fort):
Som sagt, nu redan inne på vecka 6 delkurs moment 2 grafisk design. En del frågetecken har rätats ut till utropstecken. För mig var universitetet innan en helt outforskad värld, men som jag nu med klarare ögon kan se att det finns oceaner av kunskap att hämta, där allt ligger i den enskilda studentens händer att förvalta. Och att man som ny och oerfaren lätt kan hamna efter om inte det inre drivet av kunskapstörst finns, eller den goda egenskapen "alla har" självdiciplin!
Eftersom att mina tidigare erfarenheter helt och hållet har baserat på min gymnasiala kompetens vad gällande studieteknik, har jag lyckats figurera ut ett sätt som idag passar mig bättre än då. Det ställs oerhört stora krav på dig som student, man förväntas "kunna allt" missförstå mig rätt, man är ingen "elev", lärarna daltar inte runt och ringer hem om du är frånvarande på en lektion, vilket genast gör dig till en anonym individ, väljer man tex att stanna hemma i den bemärkelsen där syftet är att plugga vet ingen mer än du själv eller de du berättar för vart du har hållit hus. Man ska även har en stor portion att fördela frihet under eget ansvar, den biten tror jag nog att jag behöver jobba mer på, lätt hänt att man tar ut för mycket frihet och att anvaret för att klara en uppgift och bli klar i god tid blir lidande.
I och med att de första 5 veckorna enbart var i syfte att "introducera oss" ska jag nog inte vara allt för bitter över att mer tid kunde ha tillägnas åt en bättre fördelning/fördjupning. För nyfiken som jag är har jag frågat runt bland vissa av mina kursdeltagare, och även där märkt att ambitionsnivån är oerhört spridd. Vissa har det som "en kul grej", "inget annat bättre för sig", "måste för titeln på examen kräver det", ja orsakerna är i princip lika många som antalet vi är i kursen. Hur mycket kan man som student kräva av lärarna att i förtid ta reda på någon slags ambitionsnivå? Men ja, då blir det ju lätt hänt också segregerat, man har olika grupptillhörigheter, ett slags påtvinngat koncept som lätt hänt delar in folk i fack man inte vill vara i?
I sin helhet är jag nog bara en"3:a" i en skala 1-5, med det de första veckorna har erbjudit mig, det som har givit mig mest inspiration va nog de öppna föreläsningarna, dock är jag lite besviken på hur seminarierna har vart. Kanske beror det även där på ambitionsnivå inte nödvändigtvis studenter emellan, kanske från lärare till student? Kunde man ha gjort det på något annat vis? Ja, det är jag övertygad om, för jag hade en helt annan inställning till hur det skulle vara uppbyggt. Kanske kunde man ha valt en öppen föreläsning som underlag för diskussionen? För det är vad jag nu har förstått det man vill få oss att göra, argumentera!
Konkretare läsanvisningar efterlyses! Vet att vid någon föreläsning kom just den frågan upp, varför så få anger läsanvisningar inför föreläsningar. Lathet var svaret. Men om man då förväntar sig ett engagemang fram studenterna borde väl det också speglas hos lärarna? Lata lärare får lata studenter? Nåväl, tänkte inte fördröja mer av er tid åt att kritisera. Dock är all kritik för mig g o d kritik, så länge den är konstruktiv!
Må väl allesammans!
Såg just att det var ett tag sedan jag uppdatera mig här, skäms o fy! Tanken bakom detta var ju faktiskt att kontinuerligt uppdatera den, svår förhållningsfråga när man ställs inför val av vad som är för personligt att publicera här samt vad som förgrenas ihop med studierna och därmed ska skrivas ner här? Jag tror att det är lätt att man hakar upp sig på det, tänker att nej det här hör inte hemma för kursens ändamål men vet ni vad - Skitsamma! Jag personligen gillar när folk i största allmänhet sätter en personlig prägel på sina bloggar, dock får det aldrig gå i överstyr, då tappar jag intresset. Det ska vara lagom intressant för mina ögon och berakta det de läser eller bilderna man ser.
Det har redan hunnit gå 1 vecka på nästa delmoment för kursen, och jag såg även på kursbloggen att man skulle göra en slags utvärdering. Så jag ska väl inte vara sämre än någon annan..
Här är mina tankar & funderingar om hur jag har upplevt de första 5 veckorna (som har gått fasligt fort):
Som sagt, nu redan inne på vecka 6 delkurs moment 2 grafisk design. En del frågetecken har rätats ut till utropstecken. För mig var universitetet innan en helt outforskad värld, men som jag nu med klarare ögon kan se att det finns oceaner av kunskap att hämta, där allt ligger i den enskilda studentens händer att förvalta. Och att man som ny och oerfaren lätt kan hamna efter om inte det inre drivet av kunskapstörst finns, eller den goda egenskapen "alla har" självdiciplin!
Eftersom att mina tidigare erfarenheter helt och hållet har baserat på min gymnasiala kompetens vad gällande studieteknik, har jag lyckats figurera ut ett sätt som idag passar mig bättre än då. Det ställs oerhört stora krav på dig som student, man förväntas "kunna allt" missförstå mig rätt, man är ingen "elev", lärarna daltar inte runt och ringer hem om du är frånvarande på en lektion, vilket genast gör dig till en anonym individ, väljer man tex att stanna hemma i den bemärkelsen där syftet är att plugga vet ingen mer än du själv eller de du berättar för vart du har hållit hus. Man ska även har en stor portion att fördela frihet under eget ansvar, den biten tror jag nog att jag behöver jobba mer på, lätt hänt att man tar ut för mycket frihet och att anvaret för att klara en uppgift och bli klar i god tid blir lidande.
I och med att de första 5 veckorna enbart var i syfte att "introducera oss" ska jag nog inte vara allt för bitter över att mer tid kunde ha tillägnas åt en bättre fördelning/fördjupning. För nyfiken som jag är har jag frågat runt bland vissa av mina kursdeltagare, och även där märkt att ambitionsnivån är oerhört spridd. Vissa har det som "en kul grej", "inget annat bättre för sig", "måste för titeln på examen kräver det", ja orsakerna är i princip lika många som antalet vi är i kursen. Hur mycket kan man som student kräva av lärarna att i förtid ta reda på någon slags ambitionsnivå? Men ja, då blir det ju lätt hänt också segregerat, man har olika grupptillhörigheter, ett slags påtvinngat koncept som lätt hänt delar in folk i fack man inte vill vara i?
I sin helhet är jag nog bara en"3:a" i en skala 1-5, med det de första veckorna har erbjudit mig, det som har givit mig mest inspiration va nog de öppna föreläsningarna, dock är jag lite besviken på hur seminarierna har vart. Kanske beror det även där på ambitionsnivå inte nödvändigtvis studenter emellan, kanske från lärare till student? Kunde man ha gjort det på något annat vis? Ja, det är jag övertygad om, för jag hade en helt annan inställning till hur det skulle vara uppbyggt. Kanske kunde man ha valt en öppen föreläsning som underlag för diskussionen? För det är vad jag nu har förstått det man vill få oss att göra, argumentera!
Konkretare läsanvisningar efterlyses! Vet att vid någon föreläsning kom just den frågan upp, varför så få anger läsanvisningar inför föreläsningar. Lathet var svaret. Men om man då förväntar sig ett engagemang fram studenterna borde väl det också speglas hos lärarna? Lata lärare får lata studenter? Nåväl, tänkte inte fördröja mer av er tid åt att kritisera. Dock är all kritik för mig g o d kritik, så länge den är konstruktiv!
Må väl allesammans!
